Mitt första och sista möte med Jan Guillou
I söndags skulle jag, joniz och min syster "servera" hos den nu 50-årige Börge Hellström (aktuell med deckaren "Flickan under gatan"), som mammas kille känner. Författaren bjöd in Guillou, som han tydligen kände. Kändis som han är, kom han tre timmar sen med sin Tina Turner-fast-gråhårig-liknande fru, för att gå en timme senare. Givetvis är ju kändisar bättre än andra, så då kan de ju inte komma på sådana media-fria fester.
HUR SOM HELST, jag hade lovat mig själv, min faster och joniz' pappa ett svar från Guillou på frågan "Träffade du Pierre?" (Vilket jag är säker på att ni vet vem jag talar om). Men jag var lite feg... Så jag bad Joniz fråga, vilket han först sa ja till, men vid åsynen av Guillou ångrade sig. Jaha, jag måste ju ha ett svar: detta är mitt enda tillfälle. Då ber jag mamma fråga, hon vill heller inte men säger att hon kanske ska, om rätt läge kommer upp.
Efter en timme har gått och frun drar med honom till dörren, får jag panik och puttar dit joniz, som plikttroget frågar om han träffade Pierre.
Skrockandes: "Det måste ha varit din mamma som nyss frågade samma sak, men ja, vi hade en god kontakt". Ledsamt: "Tills han dog för tio år sedan i cancer."
Hmm...
HUR SOM HELST, jag hade lovat mig själv, min faster och joniz' pappa ett svar från Guillou på frågan "Träffade du Pierre?" (Vilket jag är säker på att ni vet vem jag talar om). Men jag var lite feg... Så jag bad Joniz fråga, vilket han först sa ja till, men vid åsynen av Guillou ångrade sig. Jaha, jag måste ju ha ett svar: detta är mitt enda tillfälle. Då ber jag mamma fråga, hon vill heller inte men säger att hon kanske ska, om rätt läge kommer upp.
Efter en timme har gått och frun drar med honom till dörren, får jag panik och puttar dit joniz, som plikttroget frågar om han träffade Pierre.
Skrockandes: "Det måste ha varit din mamma som nyss frågade samma sak, men ja, vi hade en god kontakt". Ledsamt: "Tills han dog för tio år sedan i cancer."
Hmm...
Skilsmässobarn
Jag har tänkt på det här med skilsmässobarn. Jag är själv ett sådant, och för inte så länge sen blev min lillasyster det med. För mig har det aldrig varit något riktigt problem, eftersom mina föräldrar skilde sig när jag var 4 och fortfarande trodde jag och mamma var samma person (vilket jag är säker på att ni allmänbildade har hört talas om). Men min lillasyster är 9 och "vid medvetande".
Folk säger alltid att det är synd om skilsmässobarn. Nå, det må så vara, men jag hävdar att det är färäldern som har det svårast; åtminstone om skilsmässan var olycklig och någon vill jävlas med den andra; för det var dennes fel att vi skilde oss.
Jag ser vad min mamma går igenom. Det enda han vill är att jävlas med henne, det enda målet är att se henne bryta ihop, det är då han har nått klimax. Han blev exempelvis sambo med en av hennes närmre vänner. Han skaffar en mobil till min lillasyster så att han kan ringa när han känner för det, kontrollera att hon äter ordentligt, har mamma koll på henne?, steg för steg försöka intala henne att mamma är dum och pappa är bäst, men diskret, mycket diskret. Jävla manipulation.
Det är föräldrarna det är jobbigast för, den sårade försöker skada, den starka får ta all skit. Barnet har det ju bättre än någonsin, nu när båda föräldrarna är extra måna om det. Löjligt.
Folk säger alltid att det är synd om skilsmässobarn. Nå, det må så vara, men jag hävdar att det är färäldern som har det svårast; åtminstone om skilsmässan var olycklig och någon vill jävlas med den andra; för det var dennes fel att vi skilde oss.
Jag ser vad min mamma går igenom. Det enda han vill är att jävlas med henne, det enda målet är att se henne bryta ihop, det är då han har nått klimax. Han blev exempelvis sambo med en av hennes närmre vänner. Han skaffar en mobil till min lillasyster så att han kan ringa när han känner för det, kontrollera att hon äter ordentligt, har mamma koll på henne?, steg för steg försöka intala henne att mamma är dum och pappa är bäst, men diskret, mycket diskret. Jävla manipulation.
Det är föräldrarna det är jobbigast för, den sårade försöker skada, den starka får ta all skit. Barnet har det ju bättre än någonsin, nu när båda föräldrarna är extra måna om det. Löjligt.
Fy
Nu har jag fyllt år. Joniz fyller på söndag. Vad i helvete ska man ge honom? Det finns... ingenting att ge honom!
Fy
Jag har börjat sova vaken. Man låstas vara alert och aktiv, men i själva verket är hjärnan bortkopplad. Ja, det låter inte bra, men jag har inte så mycket val. På onsdagar går jag i skolan från åtta till halv fem, utan en enda håltimme, så jag måste ta igen lite sömn medan jag är i skolan (hinner bara sova 6 timmar/natt). Det har seriöst gått två veckor! För två år sedan skulle jag fortfarande ha träningsläger, lära mig att vara snäll mot mina klasskamrater och vänskaps-campa två meter från skolan på gräsmattan. Förstår inte hur jag ska klara IB om minsta lektion missad, minsta anteckning borttappad, minsta detalj glömd, minsta timme i vaket tillstånd inte går till att plugga - skulle vara förödelse. Jag är inte mer än mänsklig.
Det kanske vore vist att droppa till matte studies, en säker sjua och jag slipper slita ut min kropp helt av sömnbrist - dessutom kan jag fokusera på andra ämnen.
Men det är då gud skrattar mig i ansiktet och säger: du har ju computer science, då måste du ta math standard. Tack det behövdes.
Jag vill säga god natt!
Fy
Jag har börjat sova vaken. Man låstas vara alert och aktiv, men i själva verket är hjärnan bortkopplad. Ja, det låter inte bra, men jag har inte så mycket val. På onsdagar går jag i skolan från åtta till halv fem, utan en enda håltimme, så jag måste ta igen lite sömn medan jag är i skolan (hinner bara sova 6 timmar/natt). Det har seriöst gått två veckor! För två år sedan skulle jag fortfarande ha träningsläger, lära mig att vara snäll mot mina klasskamrater och vänskaps-campa två meter från skolan på gräsmattan. Förstår inte hur jag ska klara IB om minsta lektion missad, minsta anteckning borttappad, minsta detalj glömd, minsta timme i vaket tillstånd inte går till att plugga - skulle vara förödelse. Jag är inte mer än mänsklig.
Det kanske vore vist att droppa till matte studies, en säker sjua och jag slipper slita ut min kropp helt av sömnbrist - dessutom kan jag fokusera på andra ämnen.
Men det är då gud skrattar mig i ansiktet och säger: du har ju computer science, då måste du ta math standard. Tack det behövdes.
Jag vill säga god natt!
