Ångest

Ibland känns livet för stort, ogreppbart, onödigt. Ibland tynger ångesten på mina axlar så till den grad att jag inte kan ta ett steg utan att jag gråter av smärta. Ibland vill jag att ångesten ska bli så tung att jag inte kan andas längre. Så tung, att jag kvävs.

image23


Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!


Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.


Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga,ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!


Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.


ur Ångest av Pär Lagerkvist, 1916

2007-10-06 @ 22:41:48 Kallocain Permalink

Kommentarer
Postat av: Meghan

Like ur design:)

2007-10-07 @ 14:10:25
Postat av: Diana *^¤

IB!!! Ångest, ångest är min arvedel!
Skriet är så sjukt coolt. <3
Hoppas kommentaren inte var för !"glad.."

2007-10-07 @ 18:35:22
URL: http://www.my-wineglass.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0