Livets hemligheter
Imorse satte jag mig som vanligt på bänken vid busshållplatsen. Några minuter senare vinglade sig en gubbe i en blå T-trjöa med udda tryck fram på cykel, och gick sedan sista biten, för att sätta sig bredvid mig. Han skakade oavbrutet och såg allmänt bedrövlig ut. Han hade några dagars stubb, som strax under näsan blivit inkletat med torkat och rinnande snor. En vit rand av fragda prydde huden under hans läpp. Hans decimeterlånga hår hängde fram i pannan, var klyvt av fett.
Vid denna närmre anblick såg gubben ut att vara i 40-årsåldern. Hans bruna ögon var otroligt vackra, och där inne tyckte jag mig se ett mycket skönare förflutet - som om han levt ett givande liv men som sedan förstörts av något. Av droger eller alkohol eller något annat.
"Vet... vet du vad klockan är?", slöddrade han fram, vänligt men grovt ändå.
"Hon är åtta.", sade jag glatt. Att vara otrevlig p.g.a. någons bristande utseende har aldrig varit min grej.
"Vet du om XXXX öppnar åtta? Det kan vara tio. Jag vet inte.", sade han tankfullt efter en kort paus.
En moppe åker förbi och det fångar hans intresse. Han rabblar årgång och märke, hur fort den kan köra. "Om man inte trimmar den alltså, då kan man köra 70.", konstaterar han vist.
"Mm... 30 är lite tråkigt.", sade jag.
"Ja, man cyklar ju snabbare!"
Sedan kom bussen och som vanligt när jag pratat med människor som mest av allt behöver kontakt kände jag att jag åtminstone gjort något bra denna morgon. Det måste ju vara betydelsefullt att sitta i hans sits och föra en normal konversation utan att bli bortstött, med en främmande människa. Det skulle jag tycka.
Godnatt
Vid denna närmre anblick såg gubben ut att vara i 40-årsåldern. Hans bruna ögon var otroligt vackra, och där inne tyckte jag mig se ett mycket skönare förflutet - som om han levt ett givande liv men som sedan förstörts av något. Av droger eller alkohol eller något annat.
"Vet... vet du vad klockan är?", slöddrade han fram, vänligt men grovt ändå.
"Hon är åtta.", sade jag glatt. Att vara otrevlig p.g.a. någons bristande utseende har aldrig varit min grej.
"Vet du om XXXX öppnar åtta? Det kan vara tio. Jag vet inte.", sade han tankfullt efter en kort paus.
En moppe åker förbi och det fångar hans intresse. Han rabblar årgång och märke, hur fort den kan köra. "Om man inte trimmar den alltså, då kan man köra 70.", konstaterar han vist.
"Mm... 30 är lite tråkigt.", sade jag.
"Ja, man cyklar ju snabbare!"
Sedan kom bussen och som vanligt när jag pratat med människor som mest av allt behöver kontakt kände jag att jag åtminstone gjort något bra denna morgon. Det måste ju vara betydelsefullt att sitta i hans sits och föra en normal konversation utan att bli bortstött, med en främmande människa. Det skulle jag tycka.
Godnatt
(Detta skrevs 17:35)
Kommentarer
Trackback
