Malinnovation
I förrgår hade jag fönstret öppet hela dagen, men det var inte förrän mörkret lagt sig som var naiv och gjorde det fatala misstaget att inte stänga fönstret. Jag släckte inte ens lampan när jag gick upp för... vad det nu var jag gjorde.
När jag sedan entrerade rummet (ville skriva penetrerade men... det kan ge mig fel image) flög, alternativt passivt satt, minst åtta fjärilar på min bekostnad! Och det var ingen angenäm, förtrollande, sago-magisk känsla, nej för det var malar som beslagtagit mitt rum. Där satt de, gråbruna och äckliga med alldeles för stora kroppar i förhållande till vingarna, en del spratt galet och stötte febrilt i väggar för att komma ut. Nå, en spindel kunde jag ha kunnat leda till fönstret, slänga ut den och sedan stängt, men en mal är äcklig, att se på och framförallt att ta i. Och att bara låta de vara är ju inte en möjlighet, tänk om de med dödsångest sprattlande landade på mig mitt i sömnen och kämpade för sitt liv att sitta kvar - då skulle ju jag, när sjasande inte var till någon hjälp, tvingas mosa det äcklet med min egen oskyddade hand mot min egen oskyddade panna bara för att få slut på dödsångesten och sprattlandet och så skulle jag sitta där, med malmos i pannan och större delar av kroppen skulle ramla ner, passera kind, vidröra mina läppar och hamna på täcket, förpesta allt i sin väg och så kan jag ju inte ha det!
Nej, så jag tvingades mörda dem innan de hann landa på mig. Jag mosade dem med cd-fodral istället för handpalmen, kände mig lycklig för att bli av med allt oförutsägbart sprattlande och somnade tillfreds.
Problemet är att det fortfarande sitter malar som slumrande vulkaner lite här och där i mitt rum, redo att när som helst explodera i dödsångest och sprattlande stöta i varenda möbel i försök att komma härifrån, men malarna kommer stöta i allt utom det öppna fönstret, och istället till slut slå sig så hårt i väggarna att de istället imploderar, kanske rakt ovanför mig. Men de sitter ju trots allt passiva. Och jag vill helst inte mosa dem, det är så äckligt.
När jag sedan entrerade rummet (ville skriva penetrerade men... det kan ge mig fel image) flög, alternativt passivt satt, minst åtta fjärilar på min bekostnad! Och det var ingen angenäm, förtrollande, sago-magisk känsla, nej för det var malar som beslagtagit mitt rum. Där satt de, gråbruna och äckliga med alldeles för stora kroppar i förhållande till vingarna, en del spratt galet och stötte febrilt i väggar för att komma ut. Nå, en spindel kunde jag ha kunnat leda till fönstret, slänga ut den och sedan stängt, men en mal är äcklig, att se på och framförallt att ta i. Och att bara låta de vara är ju inte en möjlighet, tänk om de med dödsångest sprattlande landade på mig mitt i sömnen och kämpade för sitt liv att sitta kvar - då skulle ju jag, när sjasande inte var till någon hjälp, tvingas mosa det äcklet med min egen oskyddade hand mot min egen oskyddade panna bara för att få slut på dödsångesten och sprattlandet och så skulle jag sitta där, med malmos i pannan och större delar av kroppen skulle ramla ner, passera kind, vidröra mina läppar och hamna på täcket, förpesta allt i sin väg och så kan jag ju inte ha det!
Nej, så jag tvingades mörda dem innan de hann landa på mig. Jag mosade dem med cd-fodral istället för handpalmen, kände mig lycklig för att bli av med allt oförutsägbart sprattlande och somnade tillfreds.
Problemet är att det fortfarande sitter malar som slumrande vulkaner lite här och där i mitt rum, redo att när som helst explodera i dödsångest och sprattlande stöta i varenda möbel i försök att komma härifrån, men malarna kommer stöta i allt utom det öppna fönstret, och istället till slut slå sig så hårt i väggarna att de istället imploderar, kanske rakt ovanför mig. Men de sitter ju trots allt passiva. Och jag vill helst inte mosa dem, det är så äckligt.
Kommentarer
Postat av: Ella
äter inte de typ kläder? ush de låter äckliga
Trackback
