Malins återkomst.
Jag har funderat på varför folk egentligen anser att badrumsväggar klädda i speglar på något vis är glamoröst. Jag har själv ett sådant badrum, där visserligen inte alla väggar är klädda av speglar, men där varje vägg reflekterar; alltså plexiglas, glas till bastu, glasdörr till skåp, och en random vägg av glas med ljus längs med kanterna. Vadan denna otroliga lust att ständigt se sig själv från alla vinklar, med alla skavanker? Jag finner det inte minsta trevligt att se mig från vänster, rakt framifrån och snett från höger varje gång jag sitter på toa. Det ligger något oharmoniskt och olustigt över det. Jag tror dessa badrum med olika källor till reflektioner är till just för de självupptagna, de som ägnar större delen av sin tid med att dyrka samt bibehålla sina kära kroppar.
Kommentarer
Trackback