Greet sucksess
Borde ha "Ångest, ångest är min arvedel" som rubrik på varje inlägg. För så känns det alltid.
Kanske inte så mycket idag, men iaf.
Sov hos Joniz igår, och låg typ på hans isblock till fönster, ville gräva ner mig i filtar men ville samtidigt inte vakna, för om jag gör något mer ansträngande än att tänka, kommer jag vakna. Vaknade typ 10 ggr ändå, för att gå på toa. 10 ggr?? Vet inte vad som händer med mig...
Vaknade kvart över sju, förkyld och inte skyld. Joniz hade redan gått, var ensam och ville bara somna om.
Men vad för slags higher-level-i-matte-wannabe/student skulle det vara?
Gjorde provet, diskuterade provet, kom fram till att det inte gått fatalt. Har dock rusat förbi varje fråga och bara gett svar, men inte svar i detalj - vilket jag och Andrea kom fram till inte var nödvändigt på en av frågorna vi diskuterade.
Gick på historian - (VARFÖR??) - höll på att nicka till var och annan sekund, ansträngde mig verkligen till att stötta upp armbågarna så att jag kunde vila huvudet på dem, utan att de skulle ramla ner. Det gick inte så bra.
Men jag dunkade inte pannan i bordet iaf, alltid något.
Åt äcklig lunch, var redan spyfärdig och flott, socker, fett och konstgjorda saker hjälpte inte mig.
Åkte hem med Andrea, som också mådde dåligt. Blev sensation när de såg henne med rygga och jacka alldeles för tidigt. "What're u dooing? Ur bunkin'? Andrea's bunkin'!!" etc.
Vill förkorta min resa till skolan, och eftersom jag egentligen åker åt helt fel håll för att sedan ansluta till tåg som leder mig rätt igen, kan jag ju gå direkt till tåget.
1,1 km har jag läst på skylten som pekar åt misstänksamma grusvägar, följt av Saltsjö-Duvnäs - aha, bor jag så nära saltsjö-duvnäs? Nice - då behöver jag inte ens ta bussen.
Det är bara det att jag inte hittar. Därför gick jag idag av vid saltsjö-duvnäs på väg hem, för det är ju bättre att lurka mig fram när jag har tid.
Hmm, okej jag har tre vägar framför mig, men.. den till höger verkar ju gå tillbaka till saltsjöbaden... nej skit i den. Den till vänster verkar ju gå till stan... nej, det måste ju vara den i mitten.
Går.
Och går.
Och går lite mer.
Är slutligen vilse bland "ekorrvägen", "mårdvägen" och "stationsvägen", vilse bland fula wannabevillor med en fånig plätt med för välansat gräs.
Nähä.
Kan ju alltid ringa mamma ifall det tar för lång tid. Tänk om jag går ända till björknäs? Nej, det är ju vatten mellan och det är bara via bron man kan komma dit. Att jag inte tänkt på det förut - det är ju bara att gå till vänster tills jag ser vattnet och följa kusten.
Hamnar i skogalund, usch, jag gick ju mot stan i alla fall. Tar bussen och orkar inte leka orienterare bland 70-talsvillor. Tar 410 - haha, tvingas åka tillbaka och trycker trött när den svänger av och ner till samma ställe jag nyss vandrat runt i. Blääää. Okej, ödet vill att jag ska hitta den där 1,1 km-skylten.
Går rakt mot vattnet och kommer fram! Greet sucksess.
Är trött när jag kommer hem.
Godnatt
P.S. Shit, använde wannabe två ggr i samma inlägg
Kanske inte så mycket idag, men iaf.
Sov hos Joniz igår, och låg typ på hans isblock till fönster, ville gräva ner mig i filtar men ville samtidigt inte vakna, för om jag gör något mer ansträngande än att tänka, kommer jag vakna. Vaknade typ 10 ggr ändå, för att gå på toa. 10 ggr?? Vet inte vad som händer med mig...
Vaknade kvart över sju, förkyld och inte skyld. Joniz hade redan gått, var ensam och ville bara somna om.
Men vad för slags higher-level-i-matte-wannabe/student skulle det vara?
Gjorde provet, diskuterade provet, kom fram till att det inte gått fatalt. Har dock rusat förbi varje fråga och bara gett svar, men inte svar i detalj - vilket jag och Andrea kom fram till inte var nödvändigt på en av frågorna vi diskuterade.
Gick på historian - (VARFÖR??) - höll på att nicka till var och annan sekund, ansträngde mig verkligen till att stötta upp armbågarna så att jag kunde vila huvudet på dem, utan att de skulle ramla ner. Det gick inte så bra.
Men jag dunkade inte pannan i bordet iaf, alltid något.
Åt äcklig lunch, var redan spyfärdig och flott, socker, fett och konstgjorda saker hjälpte inte mig.
Åkte hem med Andrea, som också mådde dåligt. Blev sensation när de såg henne med rygga och jacka alldeles för tidigt. "What're u dooing? Ur bunkin'? Andrea's bunkin'!!" etc.
Vill förkorta min resa till skolan, och eftersom jag egentligen åker åt helt fel håll för att sedan ansluta till tåg som leder mig rätt igen, kan jag ju gå direkt till tåget.
1,1 km har jag läst på skylten som pekar åt misstänksamma grusvägar, följt av Saltsjö-Duvnäs - aha, bor jag så nära saltsjö-duvnäs? Nice - då behöver jag inte ens ta bussen.
Det är bara det att jag inte hittar. Därför gick jag idag av vid saltsjö-duvnäs på väg hem, för det är ju bättre att lurka mig fram när jag har tid.
Hmm, okej jag har tre vägar framför mig, men.. den till höger verkar ju gå tillbaka till saltsjöbaden... nej skit i den. Den till vänster verkar ju gå till stan... nej, det måste ju vara den i mitten.
Går.
Och går.
Och går lite mer.
Är slutligen vilse bland "ekorrvägen", "mårdvägen" och "stationsvägen", vilse bland fula wannabevillor med en fånig plätt med för välansat gräs.
Nähä.
Kan ju alltid ringa mamma ifall det tar för lång tid. Tänk om jag går ända till björknäs? Nej, det är ju vatten mellan och det är bara via bron man kan komma dit. Att jag inte tänkt på det förut - det är ju bara att gå till vänster tills jag ser vattnet och följa kusten.
Hamnar i skogalund, usch, jag gick ju mot stan i alla fall. Tar bussen och orkar inte leka orienterare bland 70-talsvillor. Tar 410 - haha, tvingas åka tillbaka och trycker trött när den svänger av och ner till samma ställe jag nyss vandrat runt i. Blääää. Okej, ödet vill att jag ska hitta den där 1,1 km-skylten.
Går rakt mot vattnet och kommer fram! Greet sucksess.
Är trött när jag kommer hem.
Godnatt
P.S. Shit, använde wannabe två ggr i samma inlägg
Kommentarer
Trackback
