En läbbigt stor och smutsig chock
Kan det vara min inaktiva status som frammanar kommentarer, tro? Jag börjar nästan tro det.
Märker också att jag blir osäker på vart tangenterna sitter. (!!!) Usch, så mycket mer aktiv jag borde vara.
Jag köpte Johan Lindbäcks roman "En liten chock".
Okej, mobba mig om ni vill, men erkänn att jag var tvungen! Tänk så personliga verk (aaa-ha! Malin-ett-år-sen 0 Malin-nu 1 (... Det där forlorade jag nästan ett poäng på)) är. Den mytomspunna engelskläraren vill man ju givetvis veta mer om - vad försiggår egentligen i hennes tankar? Hon påstår att allt är påhittat, men mycket måste ju vara hennes erfarenheter, önskningar osv.
Det är liksom det som gör mig rädd. Får lärare tänka så här? Treor som önskar sätta på bleka lärare som fnissar olydigt?!
Okej, jag svarar åt er: NEJ. Och nej igen. Och nej igen. Det är läskigt när man får reda på vad människor runtomkring en tänker, fantiserar ihop eller praktiserar.
Nu måste jag våldtäcktsduscha. Hulkande sitta i duschvrån och försöka skölja av alla äckliga spår. Schulman är ett geni.
Malin blir Schulmanslug
Jag har bett Joniz gå upp och laga pasta.
Joniz: Älskling? ... Älskling??
Jag: Ja?
Joniz: Är det okej om jag tar den där pastan med ost i?
Jag: Nej.
Joniz: Men, jo, jag vill. Vi kan blanda!
Jag: Nej, du får inte.
Joniz: Varför inte..?
Jag: För då måste jag peta bort dem.
Joniz: Okej.
Dagen innan mitt busskort expired
Idag var en sån där bra dag. (Observera att detta blir ett långt inlägg för er som inte är så insatta i min vardag och därmed inte uppskattar efterberättna versioner så till den grad som jag gör).
Det började med att Joniz väckarklocka väckte mig kvart över sju (haha, han har inte sommarlov:P (skadeglädje är den enda sanna glädjen)), grymtade och puttade bort honom (fick jag senare höra) när han försökte säga hej då, somnade om och drömde ofridfulla drömmar om hajar, vaknade 12 och kom på att jag skulle till tandläkaren två timmar senare. Hmm, somna om och möjligen tvingas fortsätta mardrömmen och sedan jäktad ha en halvtimme till att göra mig redo - eller gå upp nu och ha tråkigt i en timme. Valde det sistnämnda. Förvånandsvärt.
Hos tandläkaren, eller tandhygienist tror jag hon var, petade hon med en nålliknande tång i mitt tandkött, usch så obehagligt, sa att här finns antydan till hål, lite tandsten minsann och ser du verkligen till att du kommer åt tänderna längst bak? Du måste ha en sån där liten borste, en vanlig och tandtråd. Shit, så ambitiös kommer jag aldrig bli. Iofs lovade jag henne att göra det... men iofs jag lovar mycket.
Hade sedan två timmar att slå ihjäl, åkte in till stan och köpte en till bok till Sally, en bok som jag själv avgudar ("Kollektivt självmord"), konstaterade att jag hade en krona i plånboken och mindre än hundra kronor på bankkortet. Kunde alltså inte fika ihjäl tiden. Tog bussen till Gurraberg och tillbaka istället. Snacka om att inte ha ngt liv.
Hos Sally hade vi trevligt, kom bl a fram till att PH bär BH, 20 par i Pre har bildats (och vissa även splittrats), strutsägget är den största cellen och att Sally lätt blir påverkad av alkoholfri cider.
Tog bussen hem vid 12, och kom på att det är nice att åka på natten, folk är så lugna och tar sig tid att inspektera vilka det egentligen är som åker då. Det är fridfullt. O, och på vägen in till stan skrev jag detta på min mobil bara för att preserve the moment (flum flum); "Svarta konturer av spetsiga byggnader mötte dimmig grönblå rand av himmel som invaderats av mörkblåa moln som till sist övergick i tjockt mörkblått tak, isolerande och vadderande."
Vägen upp till mig från busshållplatsen var dock inte så nice, är inte så mörkrädd, förutom när det gäller skogar - jag bor inte i bushen men några träd finns ju. Föreställde mig gubbar bakom varje hörn, i varje buske, bakom varje bil, redo att störta ut och... jag vet inte vad. Det var helt sjukt! Föreställde mig att varje bil jag såg parkerad skulle i nästa stund vara uppe i full gas och... jag vet inte vad. Det var verkligen sjukt.
Godnatt människor och tack Sally för en niceig kväll
Okej så långt kanske det inte blev
Haha, fan vilken skön
Bostadsområde i Viby, Sollentuna
Det börjar plötsligt prassla i en stor häck och grenarna börja svaja mer och mer. Ut ur det täta buskaget tränger sig till slut en tjej ~20 som pratar i mobiltelefon.
Tjejen: Alltså, var fan bor du egentligen?
www.tjuvlyssnat.se
Im gonna change my last name to Bananahammock
Idag var en niceig dag. Nästan hela klassen åkte till Andrea för att ha en avskedsfest för våra två utbytesstudenter som snart skall överge oss. En och en halv timmes bussfärd i 35+ var självklart inte så nice, men vi gick och bada så småningom vilket var nice. Lekte titanic med en liten brygga ute i insjön vilket var skoj, försökte dränka PH och hade ett svandrama.
Okej, lite överdrivet men ändå. Det fanns en svan som höll till vid vassen, och där Andrea påstod att svanen hade ungar - men de såg jag aldrig - (och jag tror inte på att det finns någon låga!). Till höger fanns en strand och till vänster, klippor. Simmade till klipporna, delvis med sällskap, och skulle simma tillbaka (senaste parantesen - haha) men då hade hon bestämt sig för att simma ut och därmed crossa min väg.
Aha - inte bra.
Man ska aldrig gå mellan en mor och hennes ungar, det är ju känt, så fick stanna där tills hon simmat tillräckligt långt bort. Det var tråkigt att vänta.
Hos Andrea rökte vi sen vattenpipa och spela kubb o plockepinn (stort alltså). Det var skoj och sen åkte jag till lonith. Har lite slut på idéer och kände att ett originellt inlägg om min dag skulle duga.
Det kanske det inte gjorde. Godnatt iaf.
Jag förbannar växthuseffekten
(visst passar den inte riktigt?)
Det var nästan äckligt
Oxfordvarmt idag. Min kusin tog studenten idag, och gick därför tidigare från skolan.
All for nothing. Tvingades tömma mitt skåp. Aha - inte en bra idé att ta med skolmaterial till en av de mer udda orterna i Sverige - åkte därför hem. Åkte hem under en av de mest fruktansvärda förhållanden jag upplevt. Jag gick ur skolan och vom, öppnades ugnsluckan och all varmt luft och ånga vällde över mig, tvingade mig
fenixanda ("Svinalängorna") och desperat hoppas flingor av snö mirakulöst skulle börja falla. Det gjorde de inte. Skit, jag kan inte trolla. Satte mig i skuggan (haha, som om det skulle hjälpa) på en bänk och dämde ner böckerna och den numera stickiga läderväskan och försökte att göra så få rörelser jag kunde, allt för att inte svetta ner mina kläder ännu mer. Huh, vem vill läsa det här? Åkte hur som helst hem - den delen besparar jag er - och tyckte synd om barnen i Afrika som aldrig kom undan från den kvävande hettan. Jag däremot, efter en kvarts konkande på böcker och fet väska upp för många hemska och branta backar med konsekvent gassande sol, kunde ta - och tog - en halvtimmes dusch i iskallt vatten.
Det var nice.
Och nu är jag trött.
Joniz åkte hem :(
Godnatt
"Bridge Over Troubled Water" är en besjälning, va?
Kommer från en slapp dag, fick igen två uppsatser vi skrivit i svenskan, på tid. Resultatet var föga förvånande, jag kan inte vänta mig mer om uppsatsen ska skrivas på tid och för hand. Nåja, nu vet jag iaf vad jag ska lägga fokus vid på de riktiga proven nästa år. Man måste göra sina egna misstag om man ska kunna undvika dem, oavsätt om den erfarne tjatar innan.
Såg "Hair" för första gången och är glad för det. Nu fick jag ett mer distanserat perspektiv. Slutet hade varit sorgligare ju yngre jag varit när jag först såg det. Det var visserligen effektfullt men... Men ändå.
Kom att tänka på Dada, som ju har mycket gemensamt med hippiesarna (...) och tänkte att åh, det skulle man ju kunna ha som EE eller UU. Men sen kom jag på att jag inte ska ta historia nästa år. Och jag tror inte Lena kommer ta upp hippiekulturen eller Dada. Men ändå.
Goder natter, goder natter, både herre och fru, vi önskar eder alla en fröjdefull sömn.
"Strange love" by Little Annie(?)
Inbrottet
En dag, en dag för länge sedan kom han, han som satte en naglande skräck i mig såsom ingen annan gjort. Det hade just blivit torsdag, den där första dagen i juni. Solen var snart uppe, hon gav ett skumt och ensamt ljus inkommandes genom mina fönster. Jag drog aldrig ner rullgardinerna då, tyckte inte det var nödvändigt, så hela mitt rum badade i ljus. Jag vet inte om ni gör det, men jag har alltid ställt mig frågan "tänk om". Tänk om mamma dör, vad skulle jag då ta mig till? Tänk om huset börjar brinna och jag inte hinner få ut min lillasyster? Tänk om någon tar sig in i huset, genom mina fönster...
Huset jag bor i har ovanligt många fönster, vartän det får plats sitter ett stort fönster, alla med tre rutor i varje. I mitt lilla rum finns tre stora, varav en också är en dörr ut till gräsmattan. Min säng är lyckligtvis så långt bort från fönstren det går, men det rör sig bara om tre meter.
När hon slagit 03:02 den första juni 2006 vaknade jag. Det var ett ovanligt långvarigt krashande ljud som väckt mig. Mina tänk-om-funderingar hade även gällt mitt kära vitrinskåp. Jag trodde skåpet ramlat och glasskivan gått sönder. När jag öppnade ögonen tittade jag först åt det hållet skåpet står, men det tog ett tag att vänja sig vid den starka kontrasten ljuset gav för mina ögon. När jag insett att skåpet stod intakt vred jag av en händelse huvudet mot fönstren.
Jag höll på att kvävas. Jag kunde inte få luft, jag behövde komma ut ur rummet, bort från detta monster. Han stod nästan på mig, även fast han var fyra meter bort. Hans silhuett täckte hela fönstret, för silhuetten var det enda jag kunde se. Han var helt kolsvart, utom där det område ansiktet skulle ha suttit. Där var färgen lite ljusare. Under den nanosekund jag var där kunde jag se honom hålla i ett stålrör, med en upprepande, känslokall, lugn och monoton rörelse hacka bort skärvorna stenen inte tagit.
Detta visste jag inte då, men han hade kastat en lagom stor cementklump genom mitt nakna fönster som sedan träffat min stolsrygg som ramlat tvärs över rummet och landat i min säng. Vid fotänden av min säng är min dörr, och på något sätt lyckades jag trycka mig ur rummet trots en stol och glassplitter som skulle varit nog för att hindra mig. Det kändes inte som om mina ben lyssnade på mig, som en sådan dröm då jag inte kan springa, även fast jag måste - någon jagar mig ju! Jag visste att han var ute efter mig, och den oerhörda lättnad jag kände när jag stod vid trappan och skrek för allt jag var värd i en evighet efter mamma var den bästa känsla jag någonsin upplevt.
Äckliga assosiationer
Finner ni inget av det som presenteras skall begripligt, glöm det då genast.
Jag och min syster tycker jag är sjuk, i vilket det kan ligga något...
Ni vet på National Geografic Channel, så har de "reklam" om massa djurbilder med tids"kakor" längst upp till vänster för att visa hur långt klippet har kvar. Iaf, där hade de en gång ett klipp med några miljoner spindlar på en strand som bråttom raffsade runt i stranden och klättrade över varandra. De såg relativt små ut, där mestadels av kroppen bestod av en orange kula, där några svarta ben satt under.
En dag satt jag med min syster och tittade på dessa äckel medan vi åt vindruvor. De var så där färska, så de sprack när man tuggade på dem, och jag föreställde mig att det var spindlarnas kulor jag spräckte och blev följaktligen ännu mer äcklad. Givetvis berättade jag det för systern min, eftersom det efter ett tag, när äckelhetsvågen sköljt över mig, blev ganska komiskt. Hon tycke som sagt att jag var sjuk.
Detta hände för ett år sedan, och idag, när jag åt russin, alltså inte tuggade och svalde, utan bit för bit slet av en bit (haha) från russinet. (Jag har ätit så många och är lätt illamående, därför åt jag så långsamt). Den här gången föreställde jag mig, utan att jag visste om det eller fattade varför, att jag åt flugor. Troligen eftersom russinets konsistens påminner om en flugas. Det var äckligt. Och jag är skum.
Godnatt
Hat
Jag är en hatisk person, både direkt och indirekt. Jag är negativ och "anti" - som Kati vist uttryckte det. Jag hittar brister hos allt, från litet till stort. Vissa är givetvis mer irriterande än andra, och ger skäl för mig att påpeka detta, eller åtminstone gräma mig över det tills jag blivit immun. Tro nu inte att jag förbiser mina egna, jag hatar mig själv mer än något annat.
För att förtydliga detta med bevis gjorda av astrologer:
"Jungfrun analyserar och kritiserar som ingen annan. Inte bara sig själv och sina egna handlingar, utan också andras. Du sätter dig till doms över världen och kräver perfektion i allt. Men perfektion är mycket sällsynt här i livet, och du är nästan aldrig nöjd." (Ann Petries "Sådan är du Stjärntecknen berättar Jungfrun", sida 21)
Följande lista är utan rangordning och positionerna indikerar inget om dess irritantionsgrad
Hat 1: Lärare som pratar under prov.
När elever gör det är det givetvis också jobbigt, men mer acceptabelt. Och nu pratar jag inte om "Det är 10 minuter kvar", utan allmänt, desperat, sällskapssjukt snack. Vi hade något prov där en artikel var med. Läraren sa "Visst är den intressant?" - som om vi skulle hinna titta upp och flytta hela vår koncentration från provet till sällskapssjuka läraren och säga "Ja, sannerligen, du har gjort ett mycket bra val av artikel!" Urk.
Hat 2:1: Att sätta på sig kläder när man är blöt
När man är på stranden och på väg att åka hem, vill hinna med ett sista dopp och inte hinner självtorka/handduken är redan genomblöt blir jag alltid så äcklad. Det är så hemskt när kläderna smiter åt och suger upp vattnet från kroppen, man försöker dra bort kläderna från vakuumkänslan för att skapa luft mellan hud och tyg men det går inte, det går inte, det går inte! Frustration.
Hat 2:2: Att vara blöt och på en sandstrand
Denna är inte lika hemsk som 2:1, eftersom it's meant to be, part of upplevelsen. Om nu sandstränder är en upplevelse... Men det är samma princip, sanden klibbar sig fast på huden, enda vägen ut är att gå och skölja av sig igen, men på vägen upp till handduken hinner ändå sandkorna mirakulöst hitta dit igen. Eller så kan man ju självtorka och sen borsta av sanden, men det blir oftast för varmt. Jag föredrar alltså klippor.
Hat 3: Intelligens
Nu menar jag inte Einstein-rädda-världen-genialitet, utan jag snackar basic, primitiv nivå. Jag menar att man, människan, är för smart för sitt eget bästa. Elvis, sköldpaddan i metro, illustrerade det komiskt. Alltså, tex, att man inte gör saker eftersom man har valet att inte göra det. Fattar ni? Nej men, leta på elvisthecomic.se efter Elvis när han sitter i soffan, lealös och äter kina puffar istället för... vad det nu var han skulle göra.
Denna punkt blev oseriös. Men jag stör mig på den fria viljan ibland. För jag är lat.
Denna produktion är under progress
Godnatt
Thailand
Vi har äntligen tagit vara på alla bilder som ligger och skräpar i Lasses dator. Återfann mina bilder från Thailand våren -04, under vattenfestivalen/deras nyår. Hittar dock inte de bilderna... Var iaf där med min dåvarande bästis. (Bild 3 - ebb) Ursäktar 2004s inte långt kommna utveckling för kameror.
Getingar
Det var nyss en geting i mitt rum, jag har fönstret öppet, fast bara typ 5 cm. Ändå hittade han in. OCH ut. De brukar ju köra in huvudet i fönstret i nån timme innan någon blir så pass trött på surret att de har ihjäl honom. Eller henne. Trolitvis henne, eftersom de inte är den feta, äckligt vit-gula, slemlångsamt guppande hona som föder alla andra getingar. Undra om männen bara befruktar henne. Undra om de inte gör ngt annat? Soft liv.
Nu känner jag att jag pratat färdigt om getingar.
Längtar till sommarlovet. Och, nej, jag är inte ångestfylld inför skolstarten i augusti, för då kommer jag slippa läsa alla ämnen som förpestar mitt liv (förutom biologi då...). Framförallt - jag slipper...................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................................
Historia.
Godnatt
Life sucks
It's more difficult than you could have ever imagined. Even I didn't get it. And it scares the shit out of me.
Whate'er might come up, the stuff in bold will always be accordingly to my life. My fucking life.
Life is too long. It is too long and too boring, too hard, too harsh, too meaningless. What are YOU going to do to make a change? 'Cause nothing's good, nothing can't be improved. Nothing can get worse. Although, hitting rock bottom happens suprisingly often.
I wonder why I was born. What did really go through my parents' minds when they decided to have me? Nothing of empathy or logic, I realize. I just cannot believe how cruel people can be - why on earth get a child? Why would you wanna make a person go through a whole life (unless they're brave enough to commit suicide)? I don't get how selfish you can be.
Greet sucksess
Borde ha "Ångest, ångest är min arvedel" som rubrik på varje inlägg. För så känns det alltid.
Kanske inte så mycket idag, men iaf.
Sov hos Joniz igår, och låg typ på hans isblock till fönster, ville gräva ner mig i filtar men ville samtidigt inte vakna, för om jag gör något mer ansträngande än att tänka, kommer jag vakna. Vaknade typ 10 ggr ändå, för att gå på toa. 10 ggr?? Vet inte vad som händer med mig...
Vaknade kvart över sju, förkyld och inte skyld. Joniz hade redan gått, var ensam och ville bara somna om.
Men vad för slags higher-level-i-matte-wannabe/student skulle det vara?
Gjorde provet, diskuterade provet, kom fram till att det inte gått fatalt. Har dock rusat förbi varje fråga och bara gett svar, men inte svar i detalj - vilket jag och Andrea kom fram till inte var nödvändigt på en av frågorna vi diskuterade.
Gick på historian - (VARFÖR??) - höll på att nicka till var och annan sekund, ansträngde mig verkligen till att stötta upp armbågarna så att jag kunde vila huvudet på dem, utan att de skulle ramla ner. Det gick inte så bra.
Men jag dunkade inte pannan i bordet iaf, alltid något.
Åt äcklig lunch, var redan spyfärdig och flott, socker, fett och konstgjorda saker hjälpte inte mig.
Åkte hem med Andrea, som också mådde dåligt. Blev sensation när de såg henne med rygga och jacka alldeles för tidigt. "What're u dooing? Ur bunkin'? Andrea's bunkin'!!" etc.
Vill förkorta min resa till skolan, och eftersom jag egentligen åker åt helt fel håll för att sedan ansluta till tåg som leder mig rätt igen, kan jag ju gå direkt till tåget.
1,1 km har jag läst på skylten som pekar åt misstänksamma grusvägar, följt av Saltsjö-Duvnäs - aha, bor jag så nära saltsjö-duvnäs? Nice - då behöver jag inte ens ta bussen.
Det är bara det att jag inte hittar. Därför gick jag idag av vid saltsjö-duvnäs på väg hem, för det är ju bättre att lurka mig fram när jag har tid.
Hmm, okej jag har tre vägar framför mig, men.. den till höger verkar ju gå tillbaka till saltsjöbaden... nej skit i den. Den till vänster verkar ju gå till stan... nej, det måste ju vara den i mitten.
Går.
Och går.
Och går lite mer.
Är slutligen vilse bland "ekorrvägen", "mårdvägen" och "stationsvägen", vilse bland fula wannabevillor med en fånig plätt med för välansat gräs.
Nähä.
Kan ju alltid ringa mamma ifall det tar för lång tid. Tänk om jag går ända till björknäs? Nej, det är ju vatten mellan och det är bara via bron man kan komma dit. Att jag inte tänkt på det förut - det är ju bara att gå till vänster tills jag ser vattnet och följa kusten.
Hamnar i skogalund, usch, jag gick ju mot stan i alla fall. Tar bussen och orkar inte leka orienterare bland 70-talsvillor. Tar 410 - haha, tvingas åka tillbaka och trycker trött när den svänger av och ner till samma ställe jag nyss vandrat runt i. Blääää. Okej, ödet vill att jag ska hitta den där 1,1 km-skylten.
Går rakt mot vattnet och kommer fram! Greet sucksess.
Är trött när jag kommer hem.
Godnatt
P.S. Shit, använde wannabe två ggr i samma inlägg
Hajjakt på Mjau
Malin har haft sin världspremiär i erkänd nördhet. Med parantes, nyfikenhet, men det är ingen premiär.
Joniz spelar wow, eller mjau som min syster fyndigt döpte det till, och det gör inte jag - dels för att jag aldrig skulle lära mig alla finesser som är nödvändiga för att lyckas, och dels för att det är nördigt. Det är faktiskt nördigt.
Varje gång han spelar det hemma hos mig vill jag alltid att han ska hoppa i pölar eller simma ut till havs, för det är kul. Nu ville jag att han skulle jaga hajar, för först nu kom jag på att spelet kanske har hajar.
Ja, sa han, det finns.
OMG vad kul, då måste vi leta efter en!
Nej, de är så sällsynta, dessutom finns de på andra sidan "wowvärlden" (eller vad han nu kallade det), jag orkar inte.
Joo, kom igen! (Jag är helt fascinerad av hajar, och löjligt rädd för dem (drömde förresten om en asstor inatt...) så jag vill kunna möta en utan att faktiskt möta en)
Och sen kom han på att han i närheten som druid (haha - sa ju att det är nördigt) hade gjort ett "quest" under vattnet och där hade han sett en haj. Sen simmade vi dit och döda en hammarhaj. Och fotade den, som död, fast den hann försvinna innan vi hittade "Print Screen"-knappen, så han fick leta upp en annan och fota den istället, som död alltså. Hans gubbe höll på att tappa andan, men aja.
Fast vi hittade aldrig bilderna, de ska komma till datorn, men vi vet inte var... hittar de väl förr eller senare, då kan jag visa hur sjuka de är :D
Godnatt
Rim
Ett hett jumbojet i korsett med rosett från en ätt med sjalett
tyckte hon hade rätt i att ha gett ett brett och snett bett i falsett på ett tätt och mätt sätt
intill en lätt kloett som var nätt och lett som älskade omelett som förrätt.
Kloetten hade sett en klosett på spätt komplett med en plätt av tvätt och en servett
som hade vett att dansa balett i duett med en klarinett på parkett i svett
och som gjorde en piruett på en trampett på en slätt i helvetet med en cigarett full av frätt fett
nära en marionett-kadett som trätt en toalett i en skvätt trögflytande sackett.
Toalettens silhuett skymde en pimpinett lampett med etikett
som hade bett om en biljett mätt av en statyett klätt i en violett amulett
som höll en bukett och en tablett till huvudrätt.
Tabletten undrade vad som skett en uppsprätt corvette då den blivit efterrätt till en kvartett på bankett
där en sonnett upplästes från en panflett eller en blankett som förberett en kasett på en balkonett
där en pimpett och vinegrett stod på en anchett och utrett en hemsk dublett.
Karin, Kajsa och Kalle
gröpte alla ur en skalle
som tillhörde Peter Dalle,
han vågade inte släppa sin nalle
då de knapra' på hans balle
= Kalle kalla' på Dalles balle
Emma och jag äger.
Godnatt
1 Maj
Okej - inte för att jag glömde bort, utan för att jag inte kunde blogga när det egentligen var - jag och pälskling firade ett halvår i går/i förrgår... vem vet egentligen
när man blir tillsammans? Månadsskiftet iaf, tror vi kom överrens om den 1:a. Iaf
ÄLSKAR DIG PÄLSKLING
<3 011106
Random pics från Paris
Parlamentets Gustaf Hammarsten
Varför ska man vara snäll mot klimatet om den hotar en? Egentligen.
Godnatt
